En händelserik dag!

På Ossians skola firade vi 2:a advent. Den nya prästen, en pigg kvinna, vars ansvarsområde är södra Thailand. Hon bor i Phuket med sin man som även jobbar som hennes assistent. Det var en trevlig tillställning och sångerna vi övat på, satt som en smäck. Inte blev det sämre av att det blev kaffe med kanelbulle efteråt. Vi äter nästan lika mycket kaffebröd här som hemma i Sverige.  Nej förresten, nu överdriver jag. På jobbet åt vi bullar var och varannan dag!

Foto: Daniéla Johansson

Idag har vi bestämt att vi skall ha en speciell klädkod som gäller lärare, föräldrar och elever. Vi fick inte visa axlarna och inte knäna. Inte heller får vi bära oranga kläder. Det är nämligen dags för den årliga välsignelsen av svenska skolan och utförs av buddistmunkar. Medan vi sitter och fikar kommer en minibuss inkörandes på skolgården. Ut ur bussen kliver fem stycken buddistmunkar i sina karaktäristiska oranga kläder. De sätter sig på golvet utefter ena väggen.

Alla andra sätter sig också på golvet en bit ifrån. Nu gäller det att sitta ordentligt. Det finns vissa regler som man måste hålla sig till när det gäller munkar. Jag får inte ha fotsulorna riktade mot munkarna. Fötterna måste var antingen under mig eller vid sidan och bakom mig. Jag får inte vara högre upp än munkarna och därför måste man krypa på alla fyra när man närmar sig de sittande munkarna. När jag skall gå därifrån får jag inte ställa mig upp. Inte heller får jag vända baken till, utan jag måste krypa baklänges en bit bort. Man får inte vidröra munkarna och inte heller se in i munkens ögon.

Foto: Daniéla Johansson

Den äldsta av munkarna höll i ceremonin. De bad och vi andra fick säga efter, så gott det gick. Vi skänkte sedan mat till munkarna. Det började med riset. Vi fick krypa fram på alla fyra och ge lite ris till varje munk, utan att slamra och slå i bunkarna. Den andra maten var lite försenad så vi fick vänta lite på den. Rektorn på skolan såg att den munken som satt ytterst, satt mitt i solgasset och flämtade. Hon bad mig hämta ett parasoll som skydd för solen. Jag hittade ett paraply på lärarrummet och gick bort till honom. Den sista metern gick jag ner på knäna och kröp fram. Men när han såg var som var i görningen fäktade han avvärjande med armarna. Nej, han ville inte ha något skydd för solen. Strax därefter kom resten av maten och munkarna började att äta.
Vi andra satt snällt och tittade på medan munkarna åt. Detta tog säkert en kvart. Nu var det många som började få ont i benen av sitta på golvet så länge. Själv satt jag lite utanför och på en liten trappavsats, så jag klarade mig rätt bra.

Munken som skvätter välsignat vatten.
Foto: Daniéla Johansson

Ceremonin avslutades med att den äldste munken skvätte välsignat vatten på alla närvarande. Och det var inte lite vatten heller. Han började med att skvätta vatten på rektorn och därefter på alla andra.

När ceremonin var över frågade den äldste av munkarna, med glimten i ögat, -"Are you hungry? Sen sa han: "I`m not hungry. I am sleepy". Han var rätt mysig, får jag säga. Det hade gått väldigt bra, utan några incidenter.

Marie ger här en gåva till munkarna.
Foto:Daniéla Johansson

Daniéla och jag for hem och åt rester från gårdagens skollunch. Det var skruvmakaroner med fläsksås. Det var gott med ett avbrott från thai-maten. Daniéla har börjat tröttna lite på den.

Marie åkte med sina arbetskamrater på after work. De drack glögg och åt pepparkakor som rektorn bjöd på. Och halv tre åkte jag till tandläkaren. Jag hade bitit av en tand för fjorton dagar sedan och nu hade kronan anlänt ifrån Bangkok. Det gick planenligt utan smärta och jag var hemma igen, 10.000 bath fattigare, men lycklig.
Vid fem-tiden knödde hela familjen in sig i tuk-tuken för att hitta nåt mysigt ställe att avsluta dagen på. På vägen träffade vi Bosse och Monika som var ute och promenerade och som tipsade oss om en strand med många restauranger. När vi kom till stranden var det några killar som spelade en blandning mellan tennis och volleyboll, fast man sparkade bollen över nätet. Ibland hoppade de högt upp i luften och gjorde en cykelspark av akrobatiskt snitt. Häftigt!

Åhh, va jag njuter!

Baren.
 Det behöver inte vara svårare än så!

Restaurangen låg mitt på stranden och det servades en gudomligt god mat till en helt fantastiskt solnedgång. Till detta spelades go pianobarmusik i bossanova-stil, ackompanjerade av syrsor och en gecko-ödla. Ödlan har bott i det träd som finns bland alla borden i tre år. En mycket färgrann ödla enligt servitrisen.

Min underbara familj!

Det  var så himla mysigt. Ossian, Elouise och jag badade när solen gått ned. Innan dess hade jag inte tid. Jag var fullt upptagen med att ta kort på denna solnedgång. Hade knappt tid att äta.



Simon J:son, in Koh Lanta, in Thailand, right now!

"Kungen måste sitta högst"

Sista repetitionen av adventssångerna i morse. Imorgon skall det ske. Det låter riktigt proffsigt! Det är kul att sjunga. Men jag står ju längst bak och vågar inte ta i. Men det är ju egentligen inte jag som skall sjunga.

Ossian är taggad!

Övervakare!

Sen var det dags för rugby på stranden igen. Ossian och hans klasskompis i sexan fick också vara med. Eleverna genomled uppvärmningen. Och innan matchen kom igång så körde vi några tacklingar bara för att de skulle få skitna ner sig lite grann. Matchen, killarna mot tjejerna, startade med att jag tog bollen och sprang med alla tjejerna tätt bakom och som knuffade mig framåt ända in i "mål". Vilt jubel! Sen fick jag inte vara med längre och matchen blev väldigt jämn.

Coach!

Efteråt tog vi ett dopp i havet. Svalkade
lite mer nu på förmiddagen. Jag har flera bilder från rugbyn på stranden, men jag får inte visa bilder på eleverna. Det kanske kommer på skolans hemsida. Jag tipsar er när det är dags. Så länge får ni hålla tillgodo med de här osedvanligt vackra bilderna. En liten kommentar till bilden till vänster: det är ingen cigarett jag har bakom örat, utan det är tejp som jag lagat mina solglasögon med. Vid hemkomsten senare på dagen, tappade jag de i golvet. Och nu går de inte att laga. Bara att köpa nya.



Jag hängde upp Thailands kung på väggen i matsalen igår. Men jag hade hängt tavlan för lågt. Kungen måste alltid sitta högst upp. Ingen skall kunna befinna sig  ovanför, eller högre upp, än kungen, enligt rektor Eva.
Det är nämligen så att kungen fyller år på måndag och då skall alla lärare ha på sig en speciell tröja. Mer om det senare.


Det var marknad här i närheten idag. Va mycket grejer det var. Kläder och färdiglagad mat. Grönsaker, kyckling och fisk, makrill bland annat som låg på grillen. Och vid dessa stånd försökte de vifta bort flugorna med hjälp av en plastpåse som de blåst upp och knutit fast på en pinne. Synd att jag inte hade med mig kameran. Få se om Daniéla fick några kort på detta. När vi åkte hem såg vi mörka moln inåt land. Vi satt inne och åt en stund senare, och då öste regnet ner. Det var enna skönt med lite regn!

Imorgon åker hela familjen, förutom Elouise som pluggar thai, till Ossians skola. Där händer det grejer!

Simon J:son, in Koh Lanta, in Thailand, right now!

Rugby-introduktion på stranden

 Bakom skolgården och volleyboll-plan finns en
 gammal muslimsk gravplats. Det står en stor palm där.
Om bollen hamnar där får den bara hämtas av en muslim.

Efter samlingen på morgonen, och träning av adventsånger, var det så dags för idrott för de äldsta eleverna. Jag tog med de till stranden för att de skulle få pröva på att spela rugby. De var lite försiktiga i början tills jag visat de hur man tacklar. Efter det var de fulla av sand på hela kroppen och värre kunde inte bli. Det fanns en hel del svenskar på stranden som nyfiket undrade vad vi gjorde. Eleverna hade väldigt roligt. Tiden gick fort och vi fick avbryta för att duscha och för att ta ett dopp i poolen.

Andra våning på skolan. Här håller de äldre barnen till.

Tre av eleverna hade till uppgift idag att ta med sig en fisk. Fisken var en white-snapper enligt eleverna. De skar upp buken och tittade efter hjärta, tarmar och sim-blåsa samt gälar. Men det är inte lätt att skära i en  fisk utan ta i den. -"Fy va hemskt. Jag rörde den!!" Så lät det flera gånger. Men de lyckades till slut med sitt uppdrag.

Strax innan vi slutade för dagen, bestämde vi att det skulle spelas rugby imorgon också. -"Tjejerna mot killarna! Och så är du Simon med i vårt lag." sa tjejerna. De ville även ha en hejar-ramsa. -"För det måste man ju ha!" Jag visade en sekvens från youtube med Nya Zelands landslag, All Blacks, när de visar sin hejar-ramsa. Undrar vad tjejerna tänker efter att ha sett den? Gå gärna in och titta på den.
 http://www.youtube.com/watch?NR=1&v=UmPVoln22Cw

Då var jag hemma från jobbet då!
"Du ser precis ut som en thailändare nu , Simon, med
 en massa grejer på tuk-tuken!
Maries kommentar.

Marie mår bättre idag, men blir hemma imorgon också. Daniéla, Ossian, Marie och jag tog ett dopp i poolen. det var hur skönt som helst. Elouise är och badar med sina kurskamrater. Troligtvis en bra bit söderut på ön. Klockan är snart tio och hon har inte kommit hem ännu.

Här är två pojkar på gatan som fäktas. Den ena är Yoo:s och Anon:s pojk (våra grannar med souvenirshoppen och snickerifabriken). Det är grabben till höger, med blå tröja och utan mössa.

Vi åt på samma restaurang som i förrgår. Den alldeles runt hörnet och med den goda maten. Fantastisk god mat. Efter(åt) spelade vi kort,Maja. I den sista rundan blev Marie Maja.

Simon J:son, in Koh Lanta, in Thailand, right now!

After work

Idag har jag vikarierat för Marie. Hon har fortfarande feber och lite hosta. Eleverna och kollegerna saknar henne i skolan. Rektorn på skolan, Eva, vill att Marie är hemma och kurerar sig så att hon blir frisk till på fredag kväll. Hmm, de skall nog ut på något skoj.
När jag kom hem var jag varm och längtade efter att gå ner till poolen. Mina barn var redan där. Elouise och Daniéla hade redan hunnit med att gymma idag. De var riktigt stolta över det.

Efter maten tog jag moppen till gymet och körde hårt i en timme. Jösses va skönt det var!

På vägen hem ville jag gärna ta ett kort på utelivet en tisdagskväll på Koh Lanta. Det är ganska lurigt att köra på kvällen när det är mörkt. Belysningen är obefintlig på vägarna. Jag mötte ett äldre par som promenerade på vägen, men upptäckte de så sent. Jag blev överaskad och väjde ut i vägen. Tur att jag inte blev omkörd just då. För här blir man omkörd av en tuk-tuk samtidigt som en moppe eller en bil kör om tuk-tuken. Alltså tre i bredd är inte ovanligt. Bara att hoppas att den mötande trafiken inte hittar på nåt liknande. Ibland händer det att jag möter moppar och tuk-tukar som kör på min sida.  Ja här händer olyckor minsann. En svensk dykinstruktör som vi lärt känna, blev påkörd  och bröt flera ben i kroppen. Marie berättade att hon fick hjälpa en tjej från Kanada som kört vält med moppen. Hon körde med flipp-flop på fötterna, kortbyxor och T-shirt. Goa skrapmärken blev det. Usch, otäckt säger jag.
Då jag kom hem och hade parkerat moppen, så ropade grannen Yoo på mig. Yoo och hennes gubbe Anon driver souvenirshoppen. De säljer även bensin. "Tem-tang" säger jag när jag kommer dit med tuk-tuken. Vilket betyder full tank.  Mycket av det som säljs har Anon tillverkat själv. Han är lite av en finsnickare och har sin verkstad bakom huset. Vi ser honom komma klockan åtta på morgonen med en kopp te i handen. Det första han gör är att sätta på radion. Detta måste vara ett globalt fenomen bland hantverkare.

Han håller just nu på med en bokhylla med plats för tv och dvd. Jag har frågat om han spelar fotboll. Han tittar lite konstigt på mig och säger: - No time.  Work. Like moneyyy!! Han och hans fru, Yoo, jobbar alltså sju dagar i veckan. Från sju på morgonen till tio på kvällen. Men om jag behöver bensin klockan sex på morgonen , så är det bara och ropa. Det är ok, hon är vaken då.

Simon J:son, in Koh Lanta, in Thailand, right now!

Gryning över Koh Lanta

God morgon!
Klockan är halv sex och Marie sitter vid köksbordet med en kopp te. Hon ser inte ut att må särskilt bra. Vi pratar lite grann innan jag drar på mig skorna för att ta min morgonpromenad. Det är inte många som är vakna.

Det är väldigt lugnt och tyst. Jag hör hur de slamrar och stökar i husen som jag går förbi. Tuppen är också vaken. Annars är det så tyst så att jag till med hör vågorna slå in mot stranden. Det har ju blåst en del i helgen så det kanske är vågorna som är ovanligt stora idag.

Jag går ända bort till den thailändska skolan där jag brukar vända vid vår favoritbutik. Den är värd ett eget kapitel och jag får nog återkomma till den i ett senare inlägg. Idag är jag något sen och när jag kommer fram  drar de undan presenningen och öppnar för dagen. Jag passar på att köpa en klase bananer.

Marie åkte tidigt till jobbet idag. Sen ringer hon mig klockan sju och ber mig vikariera för henne idag. Hon mår inte bra. På vägen till svenska skolan, Sanuk (betyder Glädje), släpper jag av Elouise vid Internationella skolan där hon studerar Thai.  Eleverna jag har idag går på högstadiet. De är nio elever, varav två från Norge. Idag kom det dessutom två nya elever. När klockan blev två slutade barnen skolan och Ossian tog skolbussen hem. Själv byter jag om, från lärare till vaktmästare. Jag håller på att sätta upp några slags anslagstavlor i skolsalarna. På hemvägen hämtade jag upp Elouise som hade suttit kvar och pluggat lite längre idag. På vägen hem stannade vi vid franska bageriet och Elouise köpte kanelbulle till Daniéla, en croisont (förstår ni vad det är?)  till Marie och några bullar med fyllning i (typ "mormors hosta"). Vi hade sedan lite mysigt med en fika hemma.

Här bor vi! Det vår tuk-tuk som står parkerad där. I souvenirshopen till vänster  bor och arbetar Yoo och det är  där Elouise brukar hänga på kvällarna. Bilen tillhör grannen som bor mellan Yoo och oss.

Daniéla är inte helt frisk ännu, men det blir hon snart. Marie blir nog hemma imorgon också.

Simon J:son. in Koh Lanta, in Thailand, right now!

1:a advent och en fika hos Bosse och Monika

Marie har fortfarande feber och ligger i sängen och våndas. Daniéla vaknade med en stel nacke och ont i axeln. Ossian och Elouise gick till poolen och badade. När Ossian kom hem var hans ögon irriterade. Troligen av kloret i poolen. Kvar var Elouise och jag som familjens två representanter till en fika hos våra vänner Bosse och Monika från Grums  med omnejd (läs Karlstad). De hyr ett hus högst uppe på berget i närheten av elefanterna.

Ahh, vilket hus! Och vilken utsikt! Här bor Bosse och Monika på över 200 kvm i ett plan. Lyxigt? Ja. Det finns en övervåning också, men där finns varken väggar eller annan inredning.

Snart, snart. Nu, nu blir det kaffe!

Och kanelbullar! Det går inte att få tag på pärlsocker här så bagarn får hit pärlsocker med hjälp av sina vänner som tar med sig detta i bagaget. Bullarna blev ännu godare efter  denna historia. Mmmm, exotiskt!

Här drar en regnskur förbi ute på havet och Phi-Phi-öarna syns inte längre. Men vi klarade oss från regn. Vi såg däremot några häftiga blixtar och hörde mullret från åskan som dundrade in från havet. Här har vi det stolta värdparet den 1:a advent, bland palmer, bananplantor och gummiplantager.

Simon J:son, in Koh Lanta, in Thailand, right now!

Till Koh Ha med Lanta Divers

Idag åkte hela familjen Johansson/Höglund till Koh Ha för att snorkla och njuta av havet.På resan dit åt vi frukost som bestod av bröd, äggröra, stekt prinskorv (thai-style) och stekt bacon. Bara det att sitta på båten och det fläktar så härligt friskt från havet och så är det alldeles lagom varmt och gott.

När vi kommer fram visar det sig att det blåser rakt in mot lagunen där vi skall snorkla. För mig är vågorna för stora och jag tar mig upp på båten igen. Men de andra snorklade.

Det är högt vatten idag och hela stranden ligger under vatten.

Elouise passar på att plugga lite thai. Hon har varit sjuk nu i veckan och missat två dagar.

Ossian blev sjösjuk. Han snorklade  ändå, trots det! Sen låg han och sov en bra stund. Vaknade till när någon ur besättningen tog fram några påsar med bilar.

Marie och Daniéla snorklade två gånger i det hårda vädret. När vi kom hem hade Marie fått feber och hon gick till sängs med en gång. Resten av familjen åt middag på  en ny restaurang som vi inte varit på tidigare. Det var bland det bästa jag ätit här i Thailand. Klart godkänd. Dessvärre har jag glömt namnet på restaurangen. Men den ligger alldeles runt hörnet, strax innan massagen och tvätteriet.

Simon J:son, in Koh Lanta, in Thailand, right now!