Äntligen semester!

Ossian and my self in the lobby
 at the Pai Body Care hotel, in Pai, Thailand.

Here is our vild driver who took us
 from Chiang Mai to Pai.

Nu har vi äntligen semester, hela familjen Johansson/Höglund. Vi landade tillfälligt i en liten lugn by som heter Pai och som ligger uppe bland bergen, nordväst om Chiang Mai. Det tog oss tre timmar med minibuss att åka från Chiang Mai. Någon har roat sig med att räkna alla 800 kurvor mellan dessa två orter.  Det var mycket upp och ner för alla bergen. Kör som biltjuvar gör de också. Fort fram till framförvarande bil och väntar på första bästa tillfälle till omkörning. Så höll det från det att vi startade i morse. Ett tag hamnade vi bakom fyra bilar som vi passerade en efter en bland tvära kurvor och backkrön. När det var klart så svängde han av vägen och parkerade vid ett litet mysigt vägfik. Jag fick tidigt plocka fram en plastpåse till Daniéla för att hon mådde illa. Hon klarade sig som tur var.






Vi åkte i söndags vid lunchtid. Efter 2,5 tim med minibuss kom vi till Trang. På bussen träffade vi en kille från Australien som vi lärde spela Maja. Kortspelet ni vet. Han hade varit i ett nunnekloster i Nepal, där hade han jobbat som lärare i engelska och matte  i ca två månader. Halv sex tog vi tåget till Bangkok.

Interior of the train. Picture now showing seats.
In the evening, the staff comes and make the beds. 

Vår tågvagn innehöll 40 stycken sittplatser. Vi satt två och två, mittemot varandra utmed sidorna och tittade ut genom fönstret. I mitten av vagnen fanns en gång där man fick kryssa sig  fram mellan bagagehyllor och stegar. Tågpersonalen kom vid sex-sju-tiden och bäddade. Det tog ungefär två minuter att göra om två sittplatser till två sängar. Jag har det på video! Vilken sjuk hobby han har, tänker ni nu. Ja, jo, men det är häftigt, tycker jag, att se på när andra jobbar. Särskilt proffs. Spelar ingen roll vilken yrke det gäller. Sån är jag!

Vi hade hört att det kan vara stökigt på dessa resor, beroende på vad det är för folk som åker med. Men det var lugnt på denna resan. Vi åkte i andra klass och där var både thailändare och falanger. Falang, det är namnet på oss västlänningar som thailändarna kallar oss för. Ibland sägs det med en negativ klang.  Det kanske heter farang, men det låter mer som falang.

Thai-housing close to the railway.

Vi åkte på eftermiddagen och snart var det läggdags. Hann dock fotografera på några bostäder som låg alldeles intill järnvägen.
Ossian fick ett lågt sittplatsnummer, med Elouise i närheten. Men hon satt och pratade med Mathew, Nepal-killen, hela kvällen till långt in på natten. Både Marie och jag vaknade till någon gång mitt i natten av både köld och tvära svängar, och då hörde vi Elouise skratta och fnittra tillsammans med Mathew.

More thai-housing. Probably with laundry-business as well.

På kvällen turades vi om att titta till Ossian. Han satt ju där alldeles ensam. "-Ni behöver inte hålla på och springa här. Jag klarar mig!" sa han till slut. Han lyssnade på sin MP3 tills batterierna tog slut. Sen satt han och pratade med killen mittemot. En thailändare som bjöd Ossian att smaka på hans mat. Ja Ossian klarar sig han!

Ja det var inte lätt att sova, men jag klagar inte. Vi slapp att betala hotell för en natt. Men va kallt det var!  Upp mitt i natten, ner för en knarrande stege och slalom genom hela vagnen för att komma till toaletten. På toaletten, en stark odör. Lättad, av både det ena och det andra, tog jag mig tillbaka upp i sängen. Behöll kläderna på och låg och vred mig tills det började ljusna. Gick upp och ställde mig vid utgången och tittade ut. Klockan var sex. Frukost var beställd till klockan åtta. Pust! Då kommer en kille och säljer mat. Nudlar med korv, tror jag det var. Tio bath/portion. "Jamen då tar jag två", så slipper vi krångla med växel.

Bangkok Railwaystation

Så var vi framme i Bangkok.

Idag är det den 27 december och i morgon fyller jag 50 år. Jag har en hel del kvar att berätta om, med det får vi återkomma till. Vi hörs!

Sverigebesök, myrinvasion och Nicolaus

Förra lördagen hade vi en invasion av myror i köket. Det fick bli en städdag för att bli av med de. Söndagen  var jag förkyld och låg i sängen. Och tidigt  på tisdags morgon hade Nicolaus varit framme och lagt godis i våra skor som brukligt är denna dag. Fast egentligen skulle vi ha putsat skorna ordentligt  först. Skor och skor förresten, det är ju flip-flop. Dagen innan hade Daniéla och jag åkt till Saladan och köpt godis på Lanta Divers.

Det är en gammal tradition från mitt hem att putsa skorna den 5:e december. Och på natten eller tidigt på morgonen så kommer Nicolaus och hämtar våra önskelistor som vi lämnat i skorna för att ge de till jultomten. Och om man har putsat skorna riktigt fina så får man lite godis. Det blev en glad överraskning för de andra när de vaknade.

Vår granne, Anon, har varit i Bangkok och köpt saker för att sälja i sin souvenirbutik. Och menas han var borta, bjöd Marie hans fru, Yoo, på middag på kvällen. De sitter utanför butiken alldeles intill ett bensin fat och äter. Festligt värre blev det. Yoo är inte den som blir bortskämd i vanliga fall.

Här är Yoo med sin yngsta pojk. Den äldre pojken går i skola i Krabi och bor på skolan. Han kommer hem ungefär en gång i månaden.










Ojojoj! Här kommer en kund och stör mitt i maten.
Inga problem. Det fixar Yoo.
Visst ser det mysigt ut!

Marie har hittat en rolig banan. Den hade inte varit godkänd i EU.







Och här står Ossian på morgonen och väntar på skolskjutsen. "Kommer den aldrig?"

Idag kom Björn Nelson till oss på Koh Lanta. Han har varit ute och rest ett tag och på vägen hem så passar han på att hälsa på oss. Först till Ryssland och sen till Mongoliet och därefter till Kina tror jag. Men nu är han trött på resandet och längtar efter att få komma hem och fira jul.
Vi firade detta genom att åka och äta glass.

Nu på kvällen gick Elouise och Björn och lämnade tvätt och tog sig en massage. Jag och Marie tog en liten kvällspromenad och på vägen hem stannade vi till hos Yoo och Anon. Vi pratade säkert en timme om vilka fina saker som de säljer i butiken. Se så glada de är över att få vara tillsammans igen.

Här är ett kort på mina tjejer i den affären jag brukar handla ägg och grönsaker med mera i, med tonvikt på med mera. Vilket sortiment i denna till synes enkla affär. Alltid vänliga och tålmodiga är de när jag vill veta vad saker och ting är för något, hur det tillagas och vad priset är på thai. Marie och jag skulle handla ägg häromdagen och jag säger som jag brukar -"Kaj, ska jag ha, zip kaj" "Ägg, 10 st. ägg" och pekar på några stora vita ägg.  Nej, nej säger de då. Va nu då? Får jag inte köpa de? "Not fresh!" Då är det ägg som legat i saltlag i en vecka och sedan kokats. Vi fick smaka och det smakade, just det, salt. Ganska mycket salt. Jag lär mig nåt nytt varje dag. Härligt är det!

Simon J:son, in Koh Lanta, in Thailand, right now!

En händelserik dag!

På Ossians skola firade vi 2:a advent. Den nya prästen, en pigg kvinna, vars ansvarsområde är södra Thailand. Hon bor i Phuket med sin man som även jobbar som hennes assistent. Det var en trevlig tillställning och sångerna vi övat på, satt som en smäck. Inte blev det sämre av att det blev kaffe med kanelbulle efteråt. Vi äter nästan lika mycket kaffebröd här som hemma i Sverige.  Nej förresten, nu överdriver jag. På jobbet åt vi bullar var och varannan dag!

Foto: Daniéla Johansson

Idag har vi bestämt att vi skall ha en speciell klädkod som gäller lärare, föräldrar och elever. Vi fick inte visa axlarna och inte knäna. Inte heller får vi bära oranga kläder. Det är nämligen dags för den årliga välsignelsen av svenska skolan och utförs av buddistmunkar. Medan vi sitter och fikar kommer en minibuss inkörandes på skolgården. Ut ur bussen kliver fem stycken buddistmunkar i sina karaktäristiska oranga kläder. De sätter sig på golvet utefter ena väggen.

Alla andra sätter sig också på golvet en bit ifrån. Nu gäller det att sitta ordentligt. Det finns vissa regler som man måste hålla sig till när det gäller munkar. Jag får inte ha fotsulorna riktade mot munkarna. Fötterna måste var antingen under mig eller vid sidan och bakom mig. Jag får inte vara högre upp än munkarna och därför måste man krypa på alla fyra när man närmar sig de sittande munkarna. När jag skall gå därifrån får jag inte ställa mig upp. Inte heller får jag vända baken till, utan jag måste krypa baklänges en bit bort. Man får inte vidröra munkarna och inte heller se in i munkens ögon.

Foto: Daniéla Johansson

Den äldsta av munkarna höll i ceremonin. De bad och vi andra fick säga efter, så gott det gick. Vi skänkte sedan mat till munkarna. Det började med riset. Vi fick krypa fram på alla fyra och ge lite ris till varje munk, utan att slamra och slå i bunkarna. Den andra maten var lite försenad så vi fick vänta lite på den. Rektorn på skolan såg att den munken som satt ytterst, satt mitt i solgasset och flämtade. Hon bad mig hämta ett parasoll som skydd för solen. Jag hittade ett paraply på lärarrummet och gick bort till honom. Den sista metern gick jag ner på knäna och kröp fram. Men när han såg var som var i görningen fäktade han avvärjande med armarna. Nej, han ville inte ha något skydd för solen. Strax därefter kom resten av maten och munkarna började att äta.
Vi andra satt snällt och tittade på medan munkarna åt. Detta tog säkert en kvart. Nu var det många som började få ont i benen av sitta på golvet så länge. Själv satt jag lite utanför och på en liten trappavsats, så jag klarade mig rätt bra.

Munken som skvätter välsignat vatten.
Foto: Daniéla Johansson

Ceremonin avslutades med att den äldste munken skvätte välsignat vatten på alla närvarande. Och det var inte lite vatten heller. Han började med att skvätta vatten på rektorn och därefter på alla andra.

När ceremonin var över frågade den äldste av munkarna, med glimten i ögat, -"Are you hungry? Sen sa han: "I`m not hungry. I am sleepy". Han var rätt mysig, får jag säga. Det hade gått väldigt bra, utan några incidenter.

Marie ger här en gåva till munkarna.
Foto:Daniéla Johansson

Daniéla och jag for hem och åt rester från gårdagens skollunch. Det var skruvmakaroner med fläsksås. Det var gott med ett avbrott från thai-maten. Daniéla har börjat tröttna lite på den.

Marie åkte med sina arbetskamrater på after work. De drack glögg och åt pepparkakor som rektorn bjöd på. Och halv tre åkte jag till tandläkaren. Jag hade bitit av en tand för fjorton dagar sedan och nu hade kronan anlänt ifrån Bangkok. Det gick planenligt utan smärta och jag var hemma igen, 10.000 bath fattigare, men lycklig.
Vid fem-tiden knödde hela familjen in sig i tuk-tuken för att hitta nåt mysigt ställe att avsluta dagen på. På vägen träffade vi Bosse och Monika som var ute och promenerade och som tipsade oss om en strand med många restauranger. När vi kom till stranden var det några killar som spelade en blandning mellan tennis och volleyboll, fast man sparkade bollen över nätet. Ibland hoppade de högt upp i luften och gjorde en cykelspark av akrobatiskt snitt. Häftigt!

Åhh, va jag njuter!

Baren.
 Det behöver inte vara svårare än så!

Restaurangen låg mitt på stranden och det servades en gudomligt god mat till en helt fantastiskt solnedgång. Till detta spelades go pianobarmusik i bossanova-stil, ackompanjerade av syrsor och en gecko-ödla. Ödlan har bott i det träd som finns bland alla borden i tre år. En mycket färgrann ödla enligt servitrisen.

Min underbara familj!

Det  var så himla mysigt. Ossian, Elouise och jag badade när solen gått ned. Innan dess hade jag inte tid. Jag var fullt upptagen med att ta kort på denna solnedgång. Hade knappt tid att äta.



Simon J:son, in Koh Lanta, in Thailand, right now!

"Kungen måste sitta högst"

Sista repetitionen av adventssångerna i morse. Imorgon skall det ske. Det låter riktigt proffsigt! Det är kul att sjunga. Men jag står ju längst bak och vågar inte ta i. Men det är ju egentligen inte jag som skall sjunga.

Ossian är taggad!

Övervakare!

Sen var det dags för rugby på stranden igen. Ossian och hans klasskompis i sexan fick också vara med. Eleverna genomled uppvärmningen. Och innan matchen kom igång så körde vi några tacklingar bara för att de skulle få skitna ner sig lite grann. Matchen, killarna mot tjejerna, startade med att jag tog bollen och sprang med alla tjejerna tätt bakom och som knuffade mig framåt ända in i "mål". Vilt jubel! Sen fick jag inte vara med längre och matchen blev väldigt jämn.

Coach!

Efteråt tog vi ett dopp i havet. Svalkade
lite mer nu på förmiddagen. Jag har flera bilder från rugbyn på stranden, men jag får inte visa bilder på eleverna. Det kanske kommer på skolans hemsida. Jag tipsar er när det är dags. Så länge får ni hålla tillgodo med de här osedvanligt vackra bilderna. En liten kommentar till bilden till vänster: det är ingen cigarett jag har bakom örat, utan det är tejp som jag lagat mina solglasögon med. Vid hemkomsten senare på dagen, tappade jag de i golvet. Och nu går de inte att laga. Bara att köpa nya.



Jag hängde upp Thailands kung på väggen i matsalen igår. Men jag hade hängt tavlan för lågt. Kungen måste alltid sitta högst upp. Ingen skall kunna befinna sig  ovanför, eller högre upp, än kungen, enligt rektor Eva.
Det är nämligen så att kungen fyller år på måndag och då skall alla lärare ha på sig en speciell tröja. Mer om det senare.


Det var marknad här i närheten idag. Va mycket grejer det var. Kläder och färdiglagad mat. Grönsaker, kyckling och fisk, makrill bland annat som låg på grillen. Och vid dessa stånd försökte de vifta bort flugorna med hjälp av en plastpåse som de blåst upp och knutit fast på en pinne. Synd att jag inte hade med mig kameran. Få se om Daniéla fick några kort på detta. När vi åkte hem såg vi mörka moln inåt land. Vi satt inne och åt en stund senare, och då öste regnet ner. Det var enna skönt med lite regn!

Imorgon åker hela familjen, förutom Elouise som pluggar thai, till Ossians skola. Där händer det grejer!

Simon J:son, in Koh Lanta, in Thailand, right now!