Vegetarisk Festival Trang Lördag

Den vetgetariska festiveln är verkligen en annorlunda festival. I slutet av den ca tre veckor långa festivalen är det så dags för parad med uppklädda småflickor och musik. Det är en välregisserad parad där alla inblandade verkligen går in för sina roller. Paraden snirklar sig genom Trangs gator och affärsinnehavare har dukat upp fina bord med frukt och mat. Hit kommer delar av paraden och smäller smällare och vissa utvalda har rollen att "välsigna" människorna i affären eller hotellet.

I paraden finns en del som har "piercat" sig i ansiktet. Om man nu kan kalla det det! Huga. Det finns en scen där jag inte lyckades komma så nära och det blir lite svårt att se. Därför förklarar jag istället vad de gör. De står i en ring och slår sig själva i ryggen med en stor kniv eller machete. Därefter drar de kniven över tungan. Vissa har en yxa som de lägger mot magen och slår med en hammare på den. Alla de som "piercat" sig följs av en kamrat som håller ett öga på de och som svalkar de med lite vatten emellanåt. :)

Ytterst handlar detta om att visa den styrka som finns i budhismen. Genom att gå på glödande kol visar man att man är "troende". Den som inte tror, han bränner sig. Denna festival har attraherat många nya unga deltagare. För att visa att man deltar i den vegetariska festivalen, och att man bara äter vegetarisk mat under denna period, klär man sig helt i vitt. Det är svårt för oss västerlänningar, "faranger", som vill  ha kött till middag i en stad som Trang under denna tid.

Marie och Ossian skänkte pengar i drakens mun och fick också en välsignelse. De fick samtidigt ett skäggstrå från draken att fästa runt handleden, vilket betyder "good luck".

Marie blev dessutom målad i ansiktet. Fin hon blev! :)













Det är bra om nu barn tittar på filmen, att de gör det i sällskap av en vuxen.

Vi hörs snart igen!

Festival i Trang fredag kväll

Nu är Marie, Ossian och jag i Thailand igen. Härligt!

I fredags, direkt efter skolan, tog vi en minibuss till Trang. Där pågår den årliga vegetariska festivalen. Från hotellet tog vi en tuk-tuk till det kinesiska  buddhistiska tempelområdet. Det är nämligen en kinesisk tradition från början. De flesta människorna i Trang bar vita kläder för att visa att de endast äter vegetarisk mat så länge festivalen pågår. Och vi som hade ljusa kläder på oss fick gå in i templet. Ossian fick inte komma med in, han bar en svart t-shirt. Med tända rökelsepinnar i högerhanden gick vi runt till nio olika stationer och bugade oss. Vi lämnade ett visst antal av våra rökelsepinnar varje gång. Vid varje station stod det folk som hjälpte oss tillrätta och visade vart vi skulle gå. Vid ett tillfälle var röken så intensiv inne i templet, att ögonen rann och jag hade svårt att se. 

De här barnen får representera alla de glada
 och vänliga thailändare som vi alltid möter.

I väntan på nästa evenemang  så passade vi på att smaka på maten och titta på alla människor som befann sig på tempelområdet. Vi var också en del av kvällens attraktion. Det fanns inte så många västerlänningar i Trang, särskilt inte blonda små barn. Det var fler familjer från skolan som var där. Vid ett flertal tillfällen kom thailändare som ville bli fotograferade tillsammans med "våra" barn.

Till slut började folk att förbereda sig för att gå på glödande kol. Detta för att bevisa sin starka tro. De gick över en liten trappa  och runt området flera gånger. Där blev de välsignade av mycket hängivna buddhister.

Titta och njut av filmen. Den är ca 8,5 minuter lång.

Nästa blogg kommer att handla om det här! 

Från Pai till Maehongson

 På kvällen var det marknad i Pai. Det var lite småkallt och de som hade med sig tröjor tog på sig dem. Vi åt majskolvar från grillen och vi tog en öl på en pub med live-musik. Där satt vi och tittade på folk.












Market in Pai. We had some drinks and food and we were watching people in the streets.





Vi bodde i bungalows och det var kyligt på natten. På morgonen var det lite disigt och...ja lite småkyligt.




Han som serverade oss frukosten är killen här bredvid. Mössa, halsduk och täckjacka var hans mundering för dagen.
Frukosten var klart godkänd och vi tog nu bussen till Maehongson. Dit är lika många kurvor och backkrön som på vägen till Pai. Hur ska detta gå?


This man, to the right, served us breakfast this morning. Ok it was a bit cold, but not that cold!





Vid bussterminalen frågade jag en gaisare som jobbade där  om den här bussen går till Maehongson. Han förstod inte vad jag sa. Daniéla kom då och ställde exakt samma fråga, och då fattade han. - "Jajamen, den här bussen går till Maehongson." Thailändska är inte min grej. Jag kan inte ens beställa öl på thailändska.

This man works for the buscompany and he has nice colours on his hed. It´s our favorite footballteam, GAIS, green and black.

Det här är bussen till Maehongson.  Buddhist-attributen på instrumentpanelen kan behövas om vi  ska klara oss på denna resa.


This is the bus to Maehongson. Hope the buddhist-munk in the front of the car will protect us.




Resan började väldigt lugnt. Chauffören växlade långt innan motorvarven hunnit upp i fem tusen varv. Och så höll det på hela resan. Det var den bästa förare vi haft i Thailand. Inga onödiga omkörningar här inte. Vilken lättnad.




Our driver. The best driver we ever had in Thailand.


Vilka vyer!


A wonderful view!

Här stannade vi för en kissepaus. Till höger syns en busskur.


We stoped for a coffebreak. Busstop to the right.

Här köpte vi kaffe. 15 bath/kopp (ca 3,50 kr)

A cup of coffe costs 15 bath. (25 cent in Eng.)

Äntligen framme i Maehongson. Innan vi började att leta efter hotell, så lunchade vi.

Elouise och Daniéla fick i uppdrag att fixa hotell. De gick ett  varv runt en liten sjö och kollade av alla hotellen där. Vi fick sedan tips från en kille som hade restaurangen som vi fikade på. Vi gick dit och de hade en helt underbar trädgård. Och mitt i trädgården fanns våra två bungalows. Men ingen tv   :(  

Njut av bilderna från trädgården och så hörs vi framöver.

Simon J:son, in Koh Lanta, in Thailand, right now!



 

Lägg till bildtext

Bangkok to Chiang Maj

One morning outside the store where I buy screws
 and tools. The boss  had overslept and here are
 the employers and customers, waiting for
 him to come and open the store.

Innan jag fortsätter med resan så vill jag bara berätta vad som hände för jul på Koh Lanta där vi bor.

Här är en bild utanför järnhandeln en morgon då chefen hade försovit sig. Både anställda och kunder står och väntar på att han ska komma med nyckeln och låsa upp. Men ingen av de visar några tecken på att vara irriterade eller stressade. Snarare tycker de det är lite smålustigt. Nåt att berätta för familj och vänner när de kommer hem ikväll.

Energiverkets gubbar är ute och jobbar. Killen  i lastbilskranen, sitter i en rem och jobbar. För att inte ramla ur måste han hålla i sig med ena armen. När jag ser sånt här så måste jag bara vända om och ta ett kort. De här gubbarna transporteras till och från arbetsplatsen, sittandes på flaket på lastbilen.



A guy from the electricity-company is hänging (sorry!) is hanging from the lorry-crane. Looks pretty risky!

Vi är nu på väg med nattåget från Bangkok till Chiang Maj och vi ser ofta den här sortens bebyggelse invid järnvägen.

En härlig skymning!

Thai passengers. Very friendly and helpful.

Här är ett par pigga och trevliga thailändskor som vi delade vagn med. Vi bjuder varandra att smaka på olika saker som kex och chips. De är väldigt hjälpsamma. När vi ville ta kort på de tveka de inte en sekund, utan satte sig genast tillrätta.

 Nu har tågvärden bäddat upp och då är det bara att gå och lägga sig. Ossian, Elouise och Daniéla fortsatte att mysa tillsammans geom att titta på tv-serier på datorn som de hade med sig.






Ossian is ready to sleep.

Ossian is enjoying the train-ride.

Nu är det morgon och Ossian har kommit och krupit ner hos mig. Bara för att dricka mitt kaffe! :)
Efter två nätter i sträck på tåg så längtar jag efter en dusch och att få fräscha till mig lite.

Äntligen framme i Chiang Maj. Så här fint ser det ut på tågstationen. Nu skyndar vi oss till hotellet.


Chiang Maj railwaystation.



Nu väntar vi på att bussen skall komma och hämta oss för avfärd till Pai. Bussen kom inte så vi fick ringa. Då hade de tagit fel på datum, men det löste sig till slut.





















Svårt är det att få till en bild som fångar den här känslan av tvära kurvor och  branta backar. Men denna bild är ganska bra. Jag hade ju även kunnat ta en bild av Daniélas gröna ansikte, lutad över en spypåse.




The long and winding road from Chiang Maj to Pai. Daniéla didn´t feel so good
and she was ready to throw-up at any time.

Simon J:son, in Koh Lanta, in Thailand, right now!

Äntligen semester!

Ossian and my self in the lobby
 at the Pai Body Care hotel, in Pai, Thailand.

Here is our vild driver who took us
 from Chiang Mai to Pai.

Nu har vi äntligen semester, hela familjen Johansson/Höglund. Vi landade tillfälligt i en liten lugn by som heter Pai och som ligger uppe bland bergen, nordväst om Chiang Mai. Det tog oss tre timmar med minibuss att åka från Chiang Mai. Någon har roat sig med att räkna alla 800 kurvor mellan dessa två orter.  Det var mycket upp och ner för alla bergen. Kör som biltjuvar gör de också. Fort fram till framförvarande bil och väntar på första bästa tillfälle till omkörning. Så höll det från det att vi startade i morse. Ett tag hamnade vi bakom fyra bilar som vi passerade en efter en bland tvära kurvor och backkrön. När det var klart så svängde han av vägen och parkerade vid ett litet mysigt vägfik. Jag fick tidigt plocka fram en plastpåse till Daniéla för att hon mådde illa. Hon klarade sig som tur var.






Vi åkte i söndags vid lunchtid. Efter 2,5 tim med minibuss kom vi till Trang. På bussen träffade vi en kille från Australien som vi lärde spela Maja. Kortspelet ni vet. Han hade varit i ett nunnekloster i Nepal, där hade han jobbat som lärare i engelska och matte  i ca två månader. Halv sex tog vi tåget till Bangkok.

Interior of the train. Picture now showing seats.
In the evening, the staff comes and make the beds. 

Vår tågvagn innehöll 40 stycken sittplatser. Vi satt två och två, mittemot varandra utmed sidorna och tittade ut genom fönstret. I mitten av vagnen fanns en gång där man fick kryssa sig  fram mellan bagagehyllor och stegar. Tågpersonalen kom vid sex-sju-tiden och bäddade. Det tog ungefär två minuter att göra om två sittplatser till två sängar. Jag har det på video! Vilken sjuk hobby han har, tänker ni nu. Ja, jo, men det är häftigt, tycker jag, att se på när andra jobbar. Särskilt proffs. Spelar ingen roll vilken yrke det gäller. Sån är jag!

Vi hade hört att det kan vara stökigt på dessa resor, beroende på vad det är för folk som åker med. Men det var lugnt på denna resan. Vi åkte i andra klass och där var både thailändare och falanger. Falang, det är namnet på oss västlänningar som thailändarna kallar oss för. Ibland sägs det med en negativ klang.  Det kanske heter farang, men det låter mer som falang.

Thai-housing close to the railway.

Vi åkte på eftermiddagen och snart var det läggdags. Hann dock fotografera på några bostäder som låg alldeles intill järnvägen.
Ossian fick ett lågt sittplatsnummer, med Elouise i närheten. Men hon satt och pratade med Mathew, Nepal-killen, hela kvällen till långt in på natten. Både Marie och jag vaknade till någon gång mitt i natten av både köld och tvära svängar, och då hörde vi Elouise skratta och fnittra tillsammans med Mathew.

More thai-housing. Probably with laundry-business as well.

På kvällen turades vi om att titta till Ossian. Han satt ju där alldeles ensam. "-Ni behöver inte hålla på och springa här. Jag klarar mig!" sa han till slut. Han lyssnade på sin MP3 tills batterierna tog slut. Sen satt han och pratade med killen mittemot. En thailändare som bjöd Ossian att smaka på hans mat. Ja Ossian klarar sig han!

Ja det var inte lätt att sova, men jag klagar inte. Vi slapp att betala hotell för en natt. Men va kallt det var!  Upp mitt i natten, ner för en knarrande stege och slalom genom hela vagnen för att komma till toaletten. På toaletten, en stark odör. Lättad, av både det ena och det andra, tog jag mig tillbaka upp i sängen. Behöll kläderna på och låg och vred mig tills det började ljusna. Gick upp och ställde mig vid utgången och tittade ut. Klockan var sex. Frukost var beställd till klockan åtta. Pust! Då kommer en kille och säljer mat. Nudlar med korv, tror jag det var. Tio bath/portion. "Jamen då tar jag två", så slipper vi krångla med växel.

Bangkok Railwaystation

Så var vi framme i Bangkok.

Idag är det den 27 december och i morgon fyller jag 50 år. Jag har en hel del kvar att berätta om, med det får vi återkomma till. Vi hörs!

Sverigebesök, myrinvasion och Nicolaus

Förra lördagen hade vi en invasion av myror i köket. Det fick bli en städdag för att bli av med de. Söndagen  var jag förkyld och låg i sängen. Och tidigt  på tisdags morgon hade Nicolaus varit framme och lagt godis i våra skor som brukligt är denna dag. Fast egentligen skulle vi ha putsat skorna ordentligt  först. Skor och skor förresten, det är ju flip-flop. Dagen innan hade Daniéla och jag åkt till Saladan och köpt godis på Lanta Divers.

Det är en gammal tradition från mitt hem att putsa skorna den 5:e december. Och på natten eller tidigt på morgonen så kommer Nicolaus och hämtar våra önskelistor som vi lämnat i skorna för att ge de till jultomten. Och om man har putsat skorna riktigt fina så får man lite godis. Det blev en glad överraskning för de andra när de vaknade.

Vår granne, Anon, har varit i Bangkok och köpt saker för att sälja i sin souvenirbutik. Och menas han var borta, bjöd Marie hans fru, Yoo, på middag på kvällen. De sitter utanför butiken alldeles intill ett bensin fat och äter. Festligt värre blev det. Yoo är inte den som blir bortskämd i vanliga fall.

Här är Yoo med sin yngsta pojk. Den äldre pojken går i skola i Krabi och bor på skolan. Han kommer hem ungefär en gång i månaden.










Ojojoj! Här kommer en kund och stör mitt i maten.
Inga problem. Det fixar Yoo.
Visst ser det mysigt ut!

Marie har hittat en rolig banan. Den hade inte varit godkänd i EU.







Och här står Ossian på morgonen och väntar på skolskjutsen. "Kommer den aldrig?"

Idag kom Björn Nelson till oss på Koh Lanta. Han har varit ute och rest ett tag och på vägen hem så passar han på att hälsa på oss. Först till Ryssland och sen till Mongoliet och därefter till Kina tror jag. Men nu är han trött på resandet och längtar efter att få komma hem och fira jul.
Vi firade detta genom att åka och äta glass.

Nu på kvällen gick Elouise och Björn och lämnade tvätt och tog sig en massage. Jag och Marie tog en liten kvällspromenad och på vägen hem stannade vi till hos Yoo och Anon. Vi pratade säkert en timme om vilka fina saker som de säljer i butiken. Se så glada de är över att få vara tillsammans igen.

Här är ett kort på mina tjejer i den affären jag brukar handla ägg och grönsaker med mera i, med tonvikt på med mera. Vilket sortiment i denna till synes enkla affär. Alltid vänliga och tålmodiga är de när jag vill veta vad saker och ting är för något, hur det tillagas och vad priset är på thai. Marie och jag skulle handla ägg häromdagen och jag säger som jag brukar -"Kaj, ska jag ha, zip kaj" "Ägg, 10 st. ägg" och pekar på några stora vita ägg.  Nej, nej säger de då. Va nu då? Får jag inte köpa de? "Not fresh!" Då är det ägg som legat i saltlag i en vecka och sedan kokats. Vi fick smaka och det smakade, just det, salt. Ganska mycket salt. Jag lär mig nåt nytt varje dag. Härligt är det!

Simon J:son, in Koh Lanta, in Thailand, right now!